Bakställ

chaplin1

Bakben med tass som som vrider sej utåt, från sidan är detta bakställ helt ovinklat. Lägg särskilt märke till vridningen som skett i benet från hasen ner till tassen, från mitten är skelettet vdridet utåt på stället där det skulle gå rakt ned mot tassen.

chaplin2

En sån här hund skall inte användas till hårt arbete. Det påverkar inte hunden nämnvärt som sällskapshund men vilka hämningar hunden själv upplever vet vi inget om.

Att avla på eller tävla i fysiskt krävande grenar med en hund med liknande fel borde räknas som djurskyddsbrott.

Nedan bilder på två olika bakställ där hunden sträcker sej efter godis och vrider bakbenens tassar utåt i samma ögonblick som den blir fotograferad, lägg märke till att knäna inte följer med i utåtvridingen på den övre hunden medan den undre hundens knän ligger i linje med resten av benet. Båda är unghundar på bilderna.

Den övre hunden har alltså ådragit sej ett sk "inomhusbakställ" som kommer sej av att eftersom tassarna strävar utåt när hunden reser sej upp från liggande, leker eller skyndar sej på hala golv tills lut blir den så trött i den övre muskulaturen så den börjar frida ut bara nedre delen av benet, musklerna drar benet i fel läge medan det är mjuk och sker detta under hela hundens uppväxt så stannar benet i det läget.

bak3 bak0

Bilden till vänster har förenklats för att identifiering inte skall vara möjlig. Några säger sej kunna se vem hunden är men det är inte meningen, bilden skall illustrera inte peka ut. Tanken är att publicera en hel del bilder och vi kommer att vara noga med att de inte kan identifieras. Skulle du av någon anledning inte vilja ha med en bild på en hund som du känner igen så tar vi bort den men vi vädjar om att låta syftet komma före.

Som sagt, mycket bilder skall det bli här och hela tiden utgår vi ifrån arbetande hundar. Det är genom drag och brukshundar vi lärt oss hur det skall se ut och hur det inte skall se ut om hundens styrka, snabbhet och hållbarhet skall vara optimal. Det här kanske inte gäller sällskaphundar så mycket på samma sätt men på stora raser är det vår starka övertygelse att man även försämrar en sällskapshunds hållbarhet om den får tillväxtrelaterade snedställningar i benen. Det har också nyligen kommit till vår kännedom om att det finns en eller flera kände genetiska belastningar (info kommer..) som kan ge samma snedställningar varför man då kanske bör vara extra uppmärksam på att hunden får växa upp på ett bra sätt.

Bilden nedan är av dårlig kvalitet, tagen med en mobilkamera. Men den visar en sak ganska tydligt, nämligen ett rörelseschema som var början till att vi började lägga märke till bra och dårliga ben.

Grönlandshunden till vänster längst bak "slänger" ut sina bakben i en cirkel för varje steg, schäfern som går på höger sida rör sina ben helt paralellt med varandra och hennes haser pekar rakt bak, i linje med knä och tass.

Båda dessa hundar är lite kohasiga bakifrån sett i stående men schäferns ben har en rak linje genom has, tass och knä. Grönlandshundens linje är "bruten". Grönlandshunden vet vi har utsatts för tidig träning och fått det vi kallar ett inomhusbakställ (utan att hon bott inne) men det ger samma effekt. I rörelse och då särskilt i drag framkommer vilka som är paralella och oförstörda i sina ben. Det går inte att jämföra dessa hundar i effektivitet, uthållighet, styrka och spänst. Och hållbarheten skiljer sej markant på dessa två typer av bakställ. Något man verkligen bör ta hänsyn till i bruks och dragsammanhang samt med stora tunga raser som skall få vara friska hela sitt liv.

Spannet består här av flera importer som körts tidigare än normalt i vårt land, slädhundar i skandinavien är oftare paralella och sunda i sina ben eftersom de körs in relativt sent. Tidig belasning med körning kan alltså ge samma problem som uppväxt på hala golv ofta kan ge.

20050911008

Fortsättning följer...