Genetik är inte så krångligt som många tror, har man lärt sej grunderna så kan man ha otrolig nytta av det i sin uppfödning.

Här kommer att publiceras en liten enkel genomgång av grunderna så småningom.

Till att börja med så kan man tänka sej ett pärlband...med två pärlor av varje färg på rad. Två svarta, två röda, två vita osv...varje sådan två-pärlors-plats kallas Loci. Platsen där de skall sitta altså. Varje pärla är ett gen.

Varje loci måste ha två gener.

Sedan tänker man sej att dom svarta pärlorna finns i två olika varianter, en dominant och en vikande.

Varja svart pärla finns altså i en dominant och en vikande variant, den dominanta har sin färg som vanligt (svart) medan den vikande har en yttre färg (svart) och en inre färg som inte syns utanpå.

Det samma gäller alla pärlor.

Med?

När man kombinerar två individer för att få valpar så lägger man ihop pärlbanden men valpen kan ju inte få fyra pärlor utan den får två stycken, en från varje förälder.

Den får altså två svarta pärlor på sitt locus där de svarta skall sitta och den får slumpvis höger eller vänster pärla från föräldrarna.

Så om den ene föräldern har en svart pärla (dominant) och en svart pärla med chokladbrunt innehåll (vikande) och den andra föräldern har två svarta dominanta pärlor så får valparna en dominant från den ene föräldern och en dominant till från den andra, medan en annan valp får en dominant och en vikande.

Det dominanta kan inte gå dolt (finnas inuti en pärla) medan det vikande kan nedärvas dolt.

Det dominanta sitter alltid först på locuset och så snart en valp har ett dominant gen på sitt locus så dominerar det genet över det vikande genet. Är det fråga om färg så är t ex svart dominant och chokladbrunt vikande, en svart hund som har två svarta gener som är dominanta kan altså alldrig få en chokladbrun valp...

Det vikande genet måste man dubbla på för att få, för att få t ex chokladbrunt måste BÅDA generna (pärlorna) på locuset vara bruna.

Två chokladbuna föräldrar kan såldes inte få svarta valpar eftersom de båda har bruna gener och det svarta kan inte nedärvas dolt.

Fortfarande med?

Okay. Säg att färgerna på pärlorna symboliserar genetiska egenskaper. Vi kan ta hundens färger till att börja med de ser man ju framför sej lätt.

Den svarta pärlan symboliserar svart färg, den svarta pärlan med brunt innehåll symboliserar chokladbrun färg.

Tänk nu på att den svarta färgen är dominant och den bruna vikande, vad händer då med valparna?

Hundens olika färger nedärvs oftast enligt dessa regler men det finns undantag, och svart färg på schäfer t ex är vikande till skillnad från andra raser.

När två vikande gener möts på så sätt att båda föräldrana har vikande gener men OLIKA vikande gener så uppträder det ena genet som om det vore dominant. Vilket av dem som gör så beror på hur högt genet ligger i sin respektive serie.

En serie är helt enkelt en lista uppifrån och ner för varje gen som är "släkt".

Ett exempel:

Generna i serien As (Agouti-loci) vad gäller färg ser ut som följer (enligt CC Little) det dominanta genet i serien heter A och tillåter mörk färg över hela kroppen.

Det nästa genet i serien är vikande och heter ay som är sobel, röd eller tan. Nästa gen är Aw och är varggrå, viltfärg altså. nästa igen heter as och är sadeltecknad, det sista i serien heter at och är black and tan.

Black and tan är altså det gen i serien som viker sej för alla andra medan sobel viker sej för svart men uppträder som dominant om det möter black and tan.

Dom vanligaste generna följande i färgserierna:

(här beskrivet med det äkta dominanta genet först och sedan i nedstigande led de vikande)

I serie B ligger B som betyder helfärgad och b som betyder chokladbrun.

I serie C ligger C som är helfärgad utan streck i hårståna altså helfärgad.och cch som är chinchilla färgad, dvs bandade eller streckade hårstrån som på varg t ex. det reducerar ockå rödt pigment.

ce som reducerar rött pigment ännu mera

cd som är vit med svart nos och mörka ögon, Cd kan eventuellt vara cch blandat med ss eller ay.

cb blek grå m blå ögon

ca albino

serie D har D som är helfärgad och d som är diluterad dvs avblekt eller halverad, svart blir blå, brun blir ljusbrun, gul blir nästan vit.

E-serien har Em som är helfärg m svart mask, E som är helfärg, ebr som ger brindle, e som är fawn, genet em misstänks också ge svart mask på black and tanhundar som ju ger sotiga dåliga tantecken.

G-serien har G som är en typ av avblekbar färg, hunden ljusnar med åren.

g som inte ger blekning.

M serian har M som ger merle-färg, en skimmelfärg med brokiga fläckar.

m ger helpigment

S-generna nedärvs ungefär såhär:

S är helfärg, si är vita teckan på ben, mage svansspets och eventuellt krage, sp är brokigt och sw är helt vit med kanske bara några strån färgade.

Det senaste tar ofta även bort sk Roaning (färgade prickar).

T ger roaning eller prickar, t ger vita tecken utan prickar eller roaning.

Ma ger msak emdan ma inte ger mask.

Här vill jag påpeka att alla egna studier gett motsatt resultat utan undantag, detta beskrivs i vissa källor och inte i andra källor vilket gör att man måste ta denna uppgift med en nypa salt.

Dessa regler är också användbara på alla andra egenskaper förutom sk kvantitetsegenskaper som vikt, växthastighet, storlek mm.

Det går fint att sätta sej och räkna ut hur en egenskap nedärvs om man vet tillräckligt mycket om föräldradjuren och deras avkommor samt några steg bakåt i stamtavlan.

Man kan  ochså läsa sej till hur vissa egenskaper nedärvs, pälsfärg till exempel finns noggrant beskrivet i ett flertal böcker medan de andra egenskaperna kan vara svårare att finna. Dessa "nycklar" är ovärderliga och ett engagemag i att hitta dem och använda dem betalar sej stort.

Det finns även könsbunden nedärvning och andra lite mer invecklade saker men det återkommer jag till.

Hör gärna av er med frågor så svarar jeg så gott jag kan.