Hur pälsstruktur nedärvs:

Polarpälsar har flera olika strukturer, en normal polarpäls är dubbel med mjuk fluffig underull och raka,sträva täckhår. Den är vädertålig och smutsavstötande.

En polarpäls med dubbelt "makrioq" gen ger lång, flygig päls som inte klarar fukt, vind och smuts lika bra altså en felaktig päls för en polarhund.

Makrioq pälsade hundar har lång päls, fanor på frambenen (som t ex en setter), fanor på bakbenen, under buken, bakom öronen och undersidan av svansen.

En välpälsad grönlandshund skall dock inte förväxlas med en makrioq även om den ibland kan ha en "större" päls så länge pälsen inte är flygig och har fanor. De karaktäristiska fanorna bakom öronen och på frambenen  t ex avslöjar en sådan päls. En korrekt päls kan vara större eller mindre men står ut från kroppen och får inte mittbena på ryggen eller fanor.

Det är även vanligt med polarhundar som har en för liten päls även om pälsen i sej är av korrekt typ, men det blir lite för lite helt enkelt.

Makrioq nedärvs recessivt, altså vikande och måste dubblas på för att få den.

Leonbergerns päls är egentligen samma typ av päls som Makrioq grönlandshund, altså polarpäls fast med fanor på baksidan av benen, bak öronen och på öronens baksida/ovansida samt på svansen, den övriga underullen är extra lång likaså täckhåren.

Strävhår nedärvs synligt både i enkel och dubbel dos, en med enkel dos blir sk "broken" bara lite strävhår altså. Hundar har alltid dubbla hål för ett gen där det finns plats till två gener för samma "ritning", sitter det då två olika där som ex ett för svart färg och ett för vit så blir det dominanta genet det som syns, altså hundarna blir svarta men kan nedärva vitt om de paras med en annan som kan nedärva vitt eftersom då vissa valpar kan få två vita gener på samma plats. Vad gäller strävhår så blir det istället en mellanting mellan de två genen, hunden skulle då blivit grå om färggenerna fungerade på samma sätt som generna för strävhår/broken/släthår.